emyr

Nu har man jobbat klart för veckan och ledig en vecka. Så skönt men samtidigt känns de pressat. Vill vara hemma också och pyssla, åka till stallet och umgås med vännerna men måste ju försöka hinna träffa släkten när man väl har tid för den. Eftersom jag jobbar så långa dagar så hinner man inte påbörja eller avsluta något på hemmaplan och de blir lätt att man då inte gör så mycket varken innan eller efter jobbet. De dagar man är ledig är man ganska trött ändå och de blir då heller inte så mycket gjort och sen är de både mörkt och ruggigt ute.

Idag ha jag tagit de lugnt, sov länge och tryckte av väckarklockan flera gånger tillslut blev jag så trött på den att jag stängde av den men då kunde jag inte somna om för jag väckt hundarna som sovit länge dom med. Bara upp och ta ut dem, dricka kaffe och börja plocka hundbajs innan gubben kom hem. Blir lätt att man glömmer bort att plocka bort bajs från trädgården ibland och tillslut blir de överfullt lik förbannat så man måste ge sig på de, fast de blivit både frysta, upptinade och blöta, usch. Blev säkert 5-6 kg bajs i påsen, ha ha. Man kan ju undra vad hundarna stoppar i sig, väger verkligen hundbajs så mycket?!

Nu har jag precis kollar klart på Idol och såklart så vann Erik, de hade man ju redan listat ut fastän jag måste erkänna att Calle är snäppet charmigare och har en fantastisk röst. Ska snart sova och försöka komma upp i tid imorgon för att köra 50 mil ner. Det är rätt segt att köra så många mil och de gäller att komma iväg i tid för att undvika att hamna i kö runt 16 tiden i Örebro, inte kul att trängas i trafiken, usch.

Har jobbat mycket, alldeles för mycket, ha ha. Har inte varit mycket ledig denna veckan, men man ska INTE klaga i onödan. Men man lär ju komma in i rutinerna efter ett tag och då rullar saker och ting på av sig självt helt enkelt. Jobba måndag 11 timmar, ledig tisdag, jobbat idag 12 timmar och imorgon samma tider. Sedan bär de av ner till Småland en vecka, enda lediga tiden jag har som man hinner åka någonstans på. Så det blir att åka runt och hälsa på folk, så ingen blir tjurig, och fira ”jul” eller vad man ska säga. Vila upp mig lite inför den tuffa jobb perioden i jul. Sedan kommer brorsan ner och hälsar på mamma den 17:e och de e precis så man hinner träffas. Måste hem den 18:e igen för att jobba helgen.

Stället jag vart på idag var hur underbart som helst, trevligt folk att arbeta med och trevliga brukare. Då känns det verkligen skönt att få komma iväg lite hemifrån också, inte så deppigt och långtråkigt som det lätt kan bli efter ett ex antal timmar. Har ju ganska lugnt jobb, så det gäller att hitta på egna saker och sysselsättningar också, annars händer det inte så mycket. Nu ska jag kika färdigt på Bonde söker fru, sedan ska jag ta mig en kopp te och lägga mig framför teven resten av kvällen och vänta på att gubben kommer hem. Är ganska trött efter ett sådant här pass, man blir ju trött på att inte göra så mycket också, faktiskt

Nu har jag känt både glädje och lättja de senaste dagarna. Jag har kommit till ro med mig själv och de som kommas skall. Jag behövde verkligen detta kände jag och allt har blivit så mycket bättre av att veta att man har ett arbete att gå till och en inkomst

Igår jobbade jag mitt första pass på dagen som personlig assistent. Blev lite missförstånd först då dem jag skulle gå bredvid inte blivit informerade men det ordnade sig efter ett tag och jag slappnade av rätt fort. Lärde mig mycket under gårdagen och kvinnan jag gick bredvid var jättetrevlig och lättsam att arbeta ihop med, alltid en fördel när man är ny på ett ställe. Har tidigare haft svårt för att gå bredvid då det inte känns som om jag behövs vara med eller hjälpa till. Idag ska jag jobba andra passet fram till 21 ikväll Och imorgon jobbar jag helt ensam helt dygn mellan 7.30 imorgon tills 8.00 på söndag morgon, blir tufft men det ordna sig nog. Lättare när man kommit igång och vet vad som ska göras, aldrig lätt att vara ny på ett ställe. Så helgen blir arbete och vila, på söndag åker lilla Raya till den nya familjen, efter det kan man fokusera helt på arbete och vardag.

Onsdag och de känns som om tiden stannat, liksom frostat. Efter månader, veckor, dagar, timmar och sekunder av gräl, ovisshet, tomhet och ekonomibrist har jag äntligen fått jobb. En tung börda som länge har berört mig i allt har äntligen funnit sig tillrätta, jag ska arbeta, göra rätt för mig och ha råd att leva. Just nu säger jag bara en sak ”ÄNTLIGEN”.

Har i flera dagar deppat ner mig totalt, inte velat gå upp på morgonen, bara legat kvar i sängen och gråtit och velat att allt bara tog slut. Tänkt tillbaka på allt gammalt och grott in mig i en deg som bara jäser och jäser. Men nu äntligen så sprack degen och jag lyckades ta mig ur smeten och ut i verkligheten. En befrielse, en lättnad och ett gott leende på läpparna.

Jag bestämde mig för att ringa chefen i förgår, på de arbete jag hade i somras och som jag vikarierat lite extra några timmar då och då på. Jag fråga om de hade ett riktigt arbete med fler timmar eftersom jag behöver både komma ut i arbetslivet och klara mig ekonomiskt men hon gav mig inget direkt besked på en gång, sa att hon skulle höra av sig när de dyker upp något. Igår morse ringde telefonen. Hade precis vaknat och låg framför teven och deppade ihop mig som vanligt. Jag tänkte att de kanske hade någon extra timme de ville jag skulle komma och jobba eller om de blivit några ändringar på de småtimmar jag redan fått, men NEJ. Istället så säger hon att de finns jobb, garanterat. Det finns jobb över julen, 150 timmar och kanske mer. Sen finns det mer kommande månader och om allt går bra finns de säkert fler möjligheter. Kan man säga annat än JA?! Självklart, jobba över jul, skit samma. Det är ett jobb och det är pengar, självklart. De kom från ingenstans bara, jag som höll på att ge upp. Jag som satt och titta ranchjobb i Wyoming och Montana, helt inne på att dra långt ifrån allt och börja om som en ny människa, det skulle väl inte vara så svårt. En bra merit om inte annat.

Åkte dit strax efter ett igår på möte, gick igenom schema och tider. Fick en liten beskrivning och lite vägledning. Första dagen imorgon, första dagen som personlig assistent. Något jag verkligen velat länge, något som passar mig och min livsstil utmärkt. Bra tider och bra betalt, lite minus för julen dock, men ack så bra penning jag kommer få i Januari. Nu känns allt så mycket klarare och tydligare, nu är jag mer positiv och ser allt mycket enklare. Kommer att jobba hela dagar och dygn så de blir tufft på ett vis men bra på ett annat.

Något annat bra som hänt är att vi äntligen hittat ett bra hem åt Raya, som det ser ut nu har vi varken tiden eller arrangemanget att kvarhålla en 7 månaders valp. Hon kommer att bo hos en ”fosterfamilj” ett tag framöver och vi hinner ordna upp allt under tiden, om allt känns rätt med den nya familjen får vi se vad som händer, hon kanske får stanna om allt känns bra, men jag säger varken bu eller bä ännu. Vill vara helt säker innan jag lovar för mycket. Kommer en kille som sambon känner sedan tidigare och hämtar henne till helgen förhoppningsvis. Både skönt men såklart lite ledsamt.

Vakna 6.45 i morse av telefonen, sambon fick soppatorsk utanför Djurås. Bara sätta sig i bilen med dunken och åka och hjälpa honom. Sen hem igen och lägga sig framför teven. Skönt att vakna tidigt, se hur ljusare och ljusare det blir. Ta en kopp kaffe och njuta av den kalla och frostbitande kylan ute. Tog en promenad med Arro, han behövde ut och röra på sig. Kallt men skönt i kroppen. Ska jobba några extra timmar ikväll på gamla stället, men imorgon ska jag börja på det nya. Spännande och lite magpirrigt är det, men jag längtar efter att börja komma in i den rutinstart som jag faktiskt behöver nu.

Skulle väl egentligen åkt till Maya i fredags men de blev aldrig av.  Satt hemma och glodde på Idol istället. Kände väl mig inte heller speciellt pigg i fredags. Var grinig och deppig och trött på allting som vanligt och önskade att någon bara kunde komma och hämta mig och ta mig långt ifrån allting. Men drömma går ju alltid!

I går blev de lugnt på dagen. Sambon borta i Falun med sin dotter mest hela dagen hos nån snubbe och jag kände för att få lite tid för mig själv. Gick runt och småpyssla. Tog hand om tvätt och disk, städa och pyssla lite. Kvällen tillbringa jag hos min ex granne och drack lite öl och pyssla i hans kåk. I vårt gamla hus ha de redan flyttat in en gubbe, de gick fort men jag avundas han inte alls. Usch vilket jobb han har framför sig och han lär ju frysa häcken utav sig i den kåken, är tacksam för den nya lyan, den är mycket mysigare

Idag har det också varit lugnt, inte så värst på topp idag heller direkt. Vet inte vad det är med mig men känner inte för att göra någonting alls, kanske färga håret om de finns lite slantar över till de vill säga.

Just nu känner jag för att kasta allt det negativa och hoppa och stampa på det. Kasta mig in i en ny värld men nya möjligheter. Varför ska jag vara så satans blyg och idiotisk? Varför ska jag vara så negativ? Varför, varför, varför? ….. ÅH! Ibland vill man bara lägga huvudet i en kartong, tejpa igen och sända iväg någonstans, hoppas att någon kan öppna det och ge mig lite luft. Jag är sjukt intresserad av hur alla andra människor fixa det här med vardag, jobb och framgång. Jag gör det då inte, allt känns bara jobbigt och jag vill inte ge mig in i det. Men har insett att det enda sättet att komma någon vart är nog att försöka det. Så jag ska göra det, försöka kasta skiten i väggen och gå vidare. Det är bara så trist och typiskt att just jag blir så drabbad…

Har för övrigt inte gjort värst mycket denna veckan, förutom tjurat och låst in mig själv. Jobbet ringde och gav mig några extra timmar på onsdagen och igår kväll men det räcker inte, jag behöver mer. Jag kan inte ens köpa mig en bikini, jag är fattig. Hade man varit alkoholist hade man inte behövt tänka på så mycket annat än spriten, så jag kanske skulle ta min vovve, köpa mig en vodka,  sälja bilen och bohaget och sätta mig på en parkbänk. Nä, så dramatiskt behöver det då ändå inte bli, men tanken har funnits där kan jag säga.

Har känts skönt att få vara på jobbet några timmar, träffa lite folk och göra annat. Tycker synd om min sambo som måste stå ut med mig och min skit, det är väl ändå han som ska rehabiliteras med värkar och höst depressioner. Jag har fått stå ut med massa så nu antar jag att det är hans tur. Önskar att jag hade en knapp jag kunde trycka på, en grön för positiva tankar och en blå för sömn. Inte för att jag inte sover, men bättre sova bort det negativa än att sitta i ett hörn och tycka synd om sig själv. Jag vill så gärna ha ett jobb nu, jag vill så gärna ha lite extra pengar så man kan köpa sig lite fina saker. Denna månaden har vi inte ens råd att betala elräkningen. Hur ska man klara sig då? Alltid något som inte går, som inte funkar.

Ikväll ska jag förmodligen vara lite positivare. Ska kanske till Maya och då kan man inget annat än att vara glad. Hon är så positiv och man ska omringa sig med sånt folk när man är deppig, för det hjälper. Så vad det blir ikväll vet jag inte, men en öl eller två hade inte suttit fel. Kanske blir imorgon, är så sugen på att gå ut och umgås lite med folk. Inte spärra in mig på heltid och tänka för mycket, vem har tid med det?

Jag & Maya på Classic Car Week i Rättvik -09

Har haft en likande dröm ett tag nu och den skrämmer mig, vad betyder den? Vad vill den?

Trillar, kastas tillbaka in i verklighetens gömma.Trillar in i mig själv och mina tankar, trillar likt en duns i marken. Slår i huvudet och sänker sakta händerna ovanför huvudet sakta ner mot marken. Trillar mot en sanning som inte är likt någonting annat här i världen. Springer genom natten mot en liten liten ljusstrimma, men sakta trillar jag ner mot en svart grop, in i den mörkaste tunneln och där ligger jag gömd och ingen, ingen kommer för att hjälpa mig upp. Jag blir bortglömd, ruttnar och stinker. Trillar ner ännu djupare och själen delas på mitten, jag har glömt hur det är. Glömt hur det är att leva och hur det känns att vara den där ende i mig själv. NU har jag trillat, nu finns jag inte längre kvar, jag förblir bortglömd och borta.

Det är inte roligt att vakna på morgonen och inse att man faktiskt lever ena stunden och är död nästa. Man blir deppig och gömmer sig inom sitt skal. Jag är kräfta och detta är så likt en kräfta det bara kan komma, känslig, sinnesdjup och svagt rädd för förändringar i livet. Känner mig svag emellanåt fast jag intalar mig själv att jag är starkare än någon annan, ingen trampar och klampar på mig, ingen säger åt mig vad jag ska göra och hur jag ska tänka. Men sanningen är den att jag lätt trillar och jag har svårt att komma upp igen, även om det verkar som att jag lätt för det.

Bortom allt detta finns det ju en sanning någonstans och ett liv i detta nuet men jag är bara så trött på allt just nu, vet inte om det har med hösten att göra men jag känner mig både deppig och uttråkad på allting och jag känner inte mig beredd i att kasta linan riktigt ännu och ge mig ut på äventyr. Jag vågar inte ta steget och det är det som gör mig svag och förbannad samtidigt. Har svårt att prata om det därför skriver jag, har svårt för mig själv och vad jag vill åstadkomma. Kanske beror de på att jag mestadels sitter hemma i min ensamhet och tänker alldeles för mycket på saker här i livet fast jag borde vara där ute och se verkligheten istället. Sluta gömma mig och bara leva och må bra. Men det är inte lätt att ta de steget ensam och det är verkligen inte lätt att nå dit man vill när man spärrar sig själv. Jag har trillat tillbaka till gamla mönster och de där positiva ser just nu ut att vara långt borta från min synvinkel.

Oj nu var de längesen man skrev något, legat på latsidan ett tag eller haft Idé torka kanske? Jag mår i vilket fall utmärkt och jag har då inte tänkt allt för mycket denna veckan, kanske därför också allt varit så himla bra Tror 2010 kommer bli ett bra år för mig, jag sa samma sak 2007 då jag dumpade min förra kille, att detta kommer bli ett så bra år och jag kommer verkligen att göra allt för att det ska bli det också, och så flytta man till Dalarna! Det ångrar jag verkligen inte, det har varit de absolut bästa jag gjort i hela mitt liv.

Eftersom allt bara gått så bra hela veckan vill jag ge mig själv tummen upp för att jag haft tålamod att inse att saker och ting kan bli positivt också behöver inte alltid betyda graven. Vi har bearbetat varandra kan man säga, upptäckt det där lilla som behövs för att driva sig framåt i alla snöoväder och stormar. Jag är glad och jag ska då jävla se till att detta blir en  sjutusans bra fortsättning.

I Fredags tog jag och gubben det lugnt, vi titta på Idol och somna nästan i soffan bägge två, helt slut. På lördagen red jag en runda på dagen, superkul, fick till och med ett litet hopp i skogen med Moa, ha ha. På kvällen hade vi lite partaj, men de blev inte så mycket folk. Vi dansa och drack öl, trots att girlsen vart nyktra blev de roligt och fartfyllt ändå. Men jag mådde väldigt illa igår, då jag mestadels tillbringade dagen på toaletten och mitt i samma veva träder PMS och lingonhelgen i, typiskt och jag hade heller ingen Ipren (Enda som hjälper) och blev liggandes och gnydde i soffan, stackars min lilla gubbe. Inte lätt med damer som har PMS. Gick bättre framåt kvällen och han åkte och köpte Pizza så jag blev glad och nöjd till slut, ha ha.

Eftersom jag inte fick många knop gjorda under gårdagen ska jag försöka städa lite här hemma, sen blir de en runda till stallet förhoppningsvis om det inte regnar för mycket. Sätter in lite bilder från lördags, inte så många för de flesta blir så suddiga när man fotar på fyllan, ha ha.

Jag har fått positiva tankar och allt grubblande har lagt sig lite på en hylla någonstans. Igår har jag fått lite av de svar jag sökte men också gett lite av de tankar jag velat få ut. Jag ha fått förståelse och omtanke, inte hat och rädsla. Idag känner jag mig bättre, idag är en nya dag med nya möjligheter. Hallå jag är 22 år, jag ska hinna med mycket innan jag dör. Jag ska resa, träffa nya människor, lära mig mer, språka, kommunicera och växa som människa. Jag ska helt enkelt leva livet, följa mina tankar. Idag kan vara en ny dag på ett nytt liv, det enda som saknas är ett arbete. När jag fått det är jag vuxen, en vuxen med ett barnasinne kvarlevande i en ung tjejs kropp och själ. En gång i tiden lärde jag mig livets hårda läxa, det misstaget vill jag inte göra om. Jag tänker tillbaka på de dagar i livet som känts tuffa, de dagar och de perioder då jag velat skjuta mig själv med en pistol, det skulle ha varit skönt då. Men då hade jag gått miste om all lära om livets goda och de positiva effekter man får av att följa sitt hjärta. NU är jag stor, nu är jag vuxen, jag får ingen rabatt på tågen, eller ens i simhallen längre. Jag måste bara inse det själv.

Innan jag dör SKA jag:

*Ha ett jobb jag trivs med

*Resa utomlands

*Lära mig ett nytt språk

*Skriva en bok om mitt liv

*Hoppa fallskärm

*Lära mig ta mig upp i liften med en snowboard under fötterna

*Skaffa barn

*Gifta mig

*Pensionsspara

*Känna att jag lyckats med det jag velat

Mycket mer men jag orkar inte skriva mer.

Ska snart laga lite mat när gubben kommer hem från jobbet. Vi ska till veterinären med Alice, känns tungt men vi måste. Ikväll ska jag skaka loss på friskis och svettis om allt går som jag tänkt hos veterinären, jag vill inte tillbringa fler nätter i tårar nu. Har fått nog utav det, nu ska jag tänka positivt!

Jag är kluven och jag är snurrig men jag blir inte mycket klokare än så här. Vill gå och besöka en spåtant har jag bestämt, men vart får man tag i en sådan? Tidsfråga tills allt bara går åt helvete och man står med huvudet i sandlådan medan ungarna kastar spadar i huvudet på en. Dramatiskt men ack så rent helvete ifall det skulle bli verklighet.

Just nu känns det så här, just nu vill jag ha ett svar på mina frågor om livet och om mig själv. Fokusera på nuet och de framtida och verkligen leva mig in i de, men jag är blockad och jag har blandade känslor kring allting.

I fredags vart jag jätte trött och lite besviken på mig själv för att jag tänkt för mycket och handlat för lite helt enkelt. Gubben kom hem strax efter 16 och han hade sin dotter med sig hem och jag kände att de kunde få lite tid för sig själva så jag åkte till Sanna i Borlänge för att sova där under natten. Vi titta på Idol och åt god mat och chips. Titta på Wallander Prästen, som var jättebra och sedan vart jag så trött att jag somnade. Tråkig jag är, ha ha.

Tillbringade lördagsförmiddagen hemma hos Sanna innan jag åkte hem strax efter 15. Gubben och jag pratade inte så mycket, han ville ha hem mig men satt mest inne på sin dotters rum hela kvällen så jag passade på att lata mig i soffan framför teven ett tag. Pratade lite under kvällen några timmar men blev inte mycket klokare på de. Men somnade gjorde jag i alla fall efter många om och men.

Igår ringde Maya vid 8.30 och väckte mig men jag tryckte av henne, vart yr i skallen och helt slut så jag orkade inte svara. Ringde upp henne vid 11 tiden och hon ville komma och fika hos mig. Bakade kladdkaka och en god gryta att bjuda på, sen var hon tvungen att åka igen. Ville gått en långpromenad men hon vart trött och jag orkade inte heller gå ut, kallt och ruggigt. Sanna och Elin dök upp strax efter 21 för att kolla på lägenheten och äta lite kladdkaka, ha ha. Ryktet sprider sig snabbt.

Idag har jag varit ensam några timmar på förmiddagen då gubben varit och arbetat, ska gå upp till 75% nu så han lär jobba några timmar längre varje dag. Han är nyss hemkommen så de blir väl att åka och handla lite mat nu när han fått lön och sen ska jag gå ut på en promenad med hunden.

Har satt ut en annons om att hitta fodervärd åt Raya, känner att jag inte kan ge henne den tid och stimulans hon behöver och de andra hundarna verkar må bättre utan henne. Det är synd att det ska behöva bli så, men jag inser att ska jag vara en bra hundägare måste jag sätta stopp någonstans. Hundarna ska inte behöva bli lidande för hur jag mår. Får se om jag hittar en lämplig sådan, det kommer nog ta tid men jag letar hellre efter ett bra hem tills vidare än första bästa.