Mot höst…igen
Älsklingen på jakt efter gula svampar
Ja men jag är ju bara så duktig på att uppdatera bloggen att jag borde få åtminstone silver eller i alla fall bronsmedalj. Det kan ju gå flera veckor och så tänker jag att nu ska jag skriva lite men så dyker de upp nån geting i fönstret som surrar och måste mosas eller så är det en karl som gapar på en att jag spenderar för mycket tid vid datorn eller är det hunden som behöver kissa. Vart tar den där härliga ego tiden vägen? När man kan lata sig i flera timmar, göra sånt som man känner för att göra eller bara vara, men när den väl kommer så orkar man inte och så sitter man i flera timmar och hinner bli rastlös och funderar ut vad man ska göra sen men då är klockan redan så mycket så man inte hinner med det. Och nu är de höst igen, ja snart i alla fall. Inga gula löv ännu men heller inga heta överkroppar utanför BK (Burger King), i varje fall inte när jag tittar ut.
Juli månad var nog en av de bästa månaderna på hela året, det var fullspäckat schema och full rulle hela dagarna. Åland avklarat, Ullared med svärföräldrarna i husbilen avklarat och så en massa jobbtimmar som blev avklarade och så hann man med att umgås med lite folk också. Träffade broder min gjorde jag med när vi var nere i Småland. Sebastian har verkligen blivit stor. Kommer ihåg när jag var på dopet i Oslo för några år sedan och stod i kyrkan när han döptes, nu glodde han mest på mig och när jag hälsade på honom gapade han bara och sprang sin kos, vad är det med mig och ungar egentligen?? Ha, ha.
Sen vi flytta till stan ha jag saknat lite av det där lantlivet med gödseldoft och otäcka småkryp lite grann, okej småkryp kan vi skippa men själva grejen att vara ute på landet med frihet och lugn, det slår ju allt helt klart. Jag är nog en LANTLOLLA!
Igår fick jag en överraskande dag verkligen, inte alls vad jag kunde anat. En vän och hennes syster och systerdotter åkte från Karlstad för att systern ville ha en tatuering. Blev inte så mycke gjort, ett streck typ sen föll hon pladask i backen och fick nåt liknande Epilepsianfall, Läskigt! Det var jag verkligen inte beredd på, men konstaterade att det nog inte var för själva tatuerandet utan allt runtom, varmt och lite nervöst, stackarn. Så det fick bli vila resten av eftermiddagen och så fick jag lov att ringa jobbet och säga som de var, inte vill man lämna henne ensam heller. Nåja, nytt försök en annan gång, tatueringen kommer i alla fall att bli jättefin på henne 
Idag var jag iväg med svärmor och köpte penslar och akrylfärg, pastellkritor och ritblock. Nu ska de börjas målas igen på riktigt, som jag har längtat och så roligt är det.
