emyr

Onsdag och de känns som om tiden stannat, liksom frostat. Efter månader, veckor, dagar, timmar och sekunder av gräl, ovisshet, tomhet och ekonomibrist har jag äntligen fått jobb. En tung börda som länge har berört mig i allt har äntligen funnit sig tillrätta, jag ska arbeta, göra rätt för mig och ha råd att leva. Just nu säger jag bara en sak ”ÄNTLIGEN”.

Har i flera dagar deppat ner mig totalt, inte velat gå upp på morgonen, bara legat kvar i sängen och gråtit och velat att allt bara tog slut. Tänkt tillbaka på allt gammalt och grott in mig i en deg som bara jäser och jäser. Men nu äntligen så sprack degen och jag lyckades ta mig ur smeten och ut i verkligheten. En befrielse, en lättnad och ett gott leende på läpparna.

Jag bestämde mig för att ringa chefen i förgår, på de arbete jag hade i somras och som jag vikarierat lite extra några timmar då och då på. Jag fråga om de hade ett riktigt arbete med fler timmar eftersom jag behöver både komma ut i arbetslivet och klara mig ekonomiskt men hon gav mig inget direkt besked på en gång, sa att hon skulle höra av sig när de dyker upp något. Igår morse ringde telefonen. Hade precis vaknat och låg framför teven och deppade ihop mig som vanligt. Jag tänkte att de kanske hade någon extra timme de ville jag skulle komma och jobba eller om de blivit några ändringar på de småtimmar jag redan fått, men NEJ. Istället så säger hon att de finns jobb, garanterat. Det finns jobb över julen, 150 timmar och kanske mer. Sen finns det mer kommande månader och om allt går bra finns de säkert fler möjligheter. Kan man säga annat än JA?! Självklart, jobba över jul, skit samma. Det är ett jobb och det är pengar, självklart. De kom från ingenstans bara, jag som höll på att ge upp. Jag som satt och titta ranchjobb i Wyoming och Montana, helt inne på att dra långt ifrån allt och börja om som en ny människa, det skulle väl inte vara så svårt. En bra merit om inte annat.

Åkte dit strax efter ett igår på möte, gick igenom schema och tider. Fick en liten beskrivning och lite vägledning. Första dagen imorgon, första dagen som personlig assistent. Något jag verkligen velat länge, något som passar mig och min livsstil utmärkt. Bra tider och bra betalt, lite minus för julen dock, men ack så bra penning jag kommer få i Januari. Nu känns allt så mycket klarare och tydligare, nu är jag mer positiv och ser allt mycket enklare. Kommer att jobba hela dagar och dygn så de blir tufft på ett vis men bra på ett annat.

Något annat bra som hänt är att vi äntligen hittat ett bra hem åt Raya, som det ser ut nu har vi varken tiden eller arrangemanget att kvarhålla en 7 månaders valp. Hon kommer att bo hos en ”fosterfamilj” ett tag framöver och vi hinner ordna upp allt under tiden, om allt känns rätt med den nya familjen får vi se vad som händer, hon kanske får stanna om allt känns bra, men jag säger varken bu eller bä ännu. Vill vara helt säker innan jag lovar för mycket. Kommer en kille som sambon känner sedan tidigare och hämtar henne till helgen förhoppningsvis. Både skönt men såklart lite ledsamt.

Vakna 6.45 i morse av telefonen, sambon fick soppatorsk utanför Djurås. Bara sätta sig i bilen med dunken och åka och hjälpa honom. Sen hem igen och lägga sig framför teven. Skönt att vakna tidigt, se hur ljusare och ljusare det blir. Ta en kopp kaffe och njuta av den kalla och frostbitande kylan ute. Tog en promenad med Arro, han behövde ut och röra på sig. Kallt men skönt i kroppen. Ska jobba några extra timmar ikväll på gamla stället, men imorgon ska jag börja på det nya. Spännande och lite magpirrigt är det, men jag längtar efter att börja komma in i den rutinstart som jag faktiskt behöver nu.