emyr

Om livet vore för en enda dag skulle mitt liv sammanfattningsvis bestå av känslor. Jag känner för mycket och jag tänker för mycket, alldeles för mycket. Vad jag vill, vad jag ska göra, varför allt är som det är och varför det blev som det blev. Åska och dunder och kras, det är vad mitt huvud går igenom varje dag. Men jag får aldrig något svar så jag vet inte varför jag tänker överhuvudtaget. I måndags var jag helt slut efter allt tänkande och gräl, jag orkade inte samla ihop mig och jag orkade inte fundera vidare. Jag la ner det jag tänkt på och försökte gå vidare, trots att det tog mig ytterligare några timmar in i sömnen att drömma om det också. När jag vaknade i tisdags vart jag helt slut i kroppen.

Sen ska man ju packa och packa och försöka samla ihop allting i huvud och kartonger, vill stoppa ner huvudet där också, det kanske vore de bästa trots allt.

Onsdagen bjöd inte på så där mycket heller, jag var mest trött och var hemma hela dagen, gick en långpromenad med Raya på kvällen för jag behövde rensa tankarna något. Jag vill ju försöka och jag vill ju inte ge upp allt, men de finns heller ingen att prata med om saker och ting. Jag vill inte lägga över något på någon annan, jag är ju van att klara saker och ting ensam, fast jag måste medge att det hade varit skönt att luta sig åt någon ibland.

Nu har jag i alla fall beslutat att sälja min lille bil och köpa en annan, för mycket pengar att spendera på den och för mycket arbete. Lika bra att skaffa en annan så man slipper de ekonomiska för en tid framöver. Det ska vara en ganska lagom stor bil så alla vovvar får plats och som inte dricker för mycket.

Idag vet jag inte vad som händer, vill inte packa ner allt på en gång, då vet man inte vart man ska leta sen ifall man behöver något så jag får nog pausa det ett tag. Ikväll ska jag till stallet, jag har saknat Moa och  ”Favorittanten” Ska bli skönt att rensa tankarna. Det har ju hänt en del som gör att man behöver komma ifrån också.

Jag & Moa (Juli-09)