emyr

Senaste dagarna har varit känslofyllda och något nedstämda. Igår brast det, dels på grund av kuren men mestadels på grund av mina känslor. Det känns kallt och rörigt i mitt huvud, jag kan inte rensa tankarna utan går konstant runt med dåligt samvete hur jag ska lägga upp det. Igår runt fyra tiden brast det verkligen för mig, jag var tvungen att berätta vad jag känner, inte för att vi kom fram till något men efter en bra stund av osämja och diskussion beslöt jag mig för att åka hem till Elin. Klarade inte av att vara hemma, och det kändes skönt att hon fanns där för mig.

Idag har jag då inte blivit en klokare människa direkt heller, jag velar fram och tillbaka med känslorna och kommer inte fram till en slutsats, hur klarar man sånt här? Är jag svag eller bara confused…

Senaste månaderna mellan oss har inte varit den bästa vilket jag starkt vill påpeka, den har grävt en stor grop och jag glömde köpa stege att ta mig upp med. Gropen är kall och svart och det finns inte mycket hopp, mest oro. Jag älskar tror jag, jag är osäker, jag vill inte känna efter, jag vågar inte.

Hur ska man ta sig upp för en grop och bygga på något nytt när man är osäker på känslorna, jag vill inte såra någon men jag vill vara uppriktig och ärlig i det jag säger. Jag vill inte bilda osämja i onödan. Jag önskar han kunde förstå ibland, jag önskar han kunde säga desamma, ge mig ett tecken, men jag får inget. Är detta slutet? Både ja och nej, jag vet inte, ingen vet de. Men tiden utvisar och känslorna velar. Om någon bara kunde tala om för mig!!