emyr

Emelie heter jag och har alltid gjort vad jag kan minnas. Mamma kallade mig alltid för ”Emme” vilket jag absolut inte vill bli kallad och jag vet inte varför egentligen men det känns inte som mej. Bosatt i det underbara landskapet Dalarna, men kommer från början från Småland. Jag kommer nog aldrig att flytta tillbaka dit då jag gjort en helomvändning i mitt liv och absolut till det bättre.

Under mina 23 år har jag hunnit med en hel del och bär med mig mycket i livets gång, både på gott och ont. Har alltid varit fascinerad av att skriva och måla så mina största kreativa förmågor ligger där.

Sedan flytten upp till Dalarna har jag hunnit flytta ytterligare 4 gånger och skaffat en massa djur på vägen. Det är inget jag ångrar och det är dem som förgyller min vardag, mina ”barn”. Men nu har jag bara en kvar och på något sätt är de jobbigt men på ett annat skönt för tiden räcker inte till för att ha hela huset fullt av djur.  Jag utbilda mig till svetsare i Borlänge och fick licens, men sen kom lågkonjunkturen och de blev inget jobb som svetsare, så jag jobbar istället som personlig assistent vilket passar mig utmärkt det också då jag tycker om att hjälpa andra.

Får jag tid över går jag gärna ut på långpromenader med vovven, umgås med sambon Andreas, rider, tattuerar, målar, umgås med vännerna och åker på cruisingar.

Det finns så mycket man vill göra med livet men man kan ju inte få allt, men jag har sagt det att hinner jag inte med det som jag vill så vet jag inte om det jag gör istället är värt att göra. Man måste följa det man känner även om de innebär uppoffringar och konsekvenser har jag lärt mig och de tänker jag följa så länge jag lever. Inte heller kan man anpassa sig efter alla andra hela tiden heller, det tjänar man inget på i längden. Jag hjälper gärna folk med saker och ting men det finns också gränser, sen om de beror på om jag är smålänning eller inte kan jag inte svara på men en sak vet jag och det är att så länge man får så ger man annars är man inte värd besväret.