emyr

Nu är de påsk och skärtorsdag idag.  Jag är nog den ende på hela jordklotet som fortfarande inte riktigt vet varför man firar påsk. Kan de ha varit jesu uppståndelse eller uppsägelse, skit samma. Men kul är de med påsk i vilket fall. Men minus för de tråkiga vädret här uppåt landet, vet ej ännu hur de ser ut neråt men jag tror att en fågel viska i mitt öra att det är slut på snön och de kan jag kalla vår. Längtar.

I veckan ha jag jobbat massa, nästan varje dag och i helgen flyttade vi massa möbler från den gamla lägenheten. Blev ersättningsskyldig på 1800 kr för att ett rep ha gått sönder lite i kanten, måste dock påpeka att de inte går att laga med silvertejp vilket resulterar i att vi måste betala nytt rep. Fanken, lite löjligt tycker jag allt, ett rep liksom. Men men sånt är livet, ett rep och ett rep och sen knyter man samman och betala lite pengar. Suck !!

Idag bär de av neråt småland för en mysig påskhelg. Det blir påskmiddag, Elmia bilmässa och lite annat smått och gott. <3<3

Glad Påsk på er!

Ha varit ledig nu ett tag sedan tisdags förra veckan, så otroligt skönt att vara ledig ibland. Dock ha jag varit sjuk o febrig inte lika skoj, men det är på bättringsvägen så nu känns de bättre. Varit på bra humör nu ett par dagar, njuter av livet och är inne i en bra sväng i min härliga berg och dalbana Dessutom ha jag köpt mig en bil och Saaben är skrotat, skönt de! Men typiskt nog så ska någon ringa när de e för sent och intresserad av bilen och vill köpa den, typiskt men vad göra?

Nu jobbar jag hela helgen och hela nästa vecka, blir väl till att flytta alla grejer från den gamla lägenheten så får man de avklarat, inget kul men måste göras så de e bara att flytta ändå. Hela veckan fullbokad med andra ord. Sen e de påsk, tiden går otroligt fort, jag hinner inte ens med längre. Snart april och våren är på g, fågelkvitter och varma dagar med lite sol och tö, men jag ropar inte hej ännu, det är ju Dalarna och här kan allt hända ha jag lärt mig. Snö i maj och minus till slutet av april, men längtar till sommaren gör jag. Har en känsla av att sommaren 2010 kommer bli den bästa på många, många år

Mina dagar består numera av att försöka hitta den sanningen om mig själv som faktiskt är jag. Vissa säger ju att jag är en positiv människa med så mycket energi och andra säger att jag är en riktig liten argbigga men sanningen är nog den att jag är nog en positiv, envis liten människa med mycket energi som faktiskt kan vara arg, men dock inte allt för ofta, skulle bli så tråkigt då. Finns ingen anledning till att spendera de korta livet man faktiskt har på att vara arg på saker, det finns så mycket annat att göra. Varje dag är ju en ny utmaning, ett nytt äventyr och om man vill anta den måste man vara beredd på att ta konsekvenserna men om man inte vill rikserar man om att gå miste om något som kanske kunde bli den bästa dagen i ens liv.

Denna helgen ha varit jättekul. jag ha varit på topp mestadels och de känns som om att livet börja ta sig en vändning lite grann, åt de bättre och vardagen får mer rullians än vad jag haft tidigare. Fredagen spenderade jag ensam mest hela dagen faktiskt, vart rastlös på dagen men helt slutkörd på kvällen. Somnade bums när jag la huvudet på kudden och vaknade halv 12 på lördagsmorgonen, så länge har jag inte sovit på bra länge, så skönt Dagen var bra, kvällen ännu bättre. Trevligt folk och god stämning i trevligt sällskap, kan då inte bli bättre Söndagen var ännu bättre, eftersom jag kom hem i lagom tid orkade jag ta mig upp tidigt på morgonen och äta en härlig frukost. Passade även på att köra lite fyrhjuling vilket var längesedan, superkul

Ikväll ska jag förhoppningsvis hitta mig en bil för nu börjar verkligen Saaben svika mig, dags att lämna skiten på skroten och hitta en ny pärla. Ha kika runt som en galning hela veckan men ha inte funnits nåt direkt prisvärt Får se hur de går med den saken, men en bil måste jag ha, det är prioritering nr.1 just nu!

Ja, de mår jag nu och det är skönt. Jag börjar komma in i en rytm, ni vet en sådan där man bara gungar åt de ena hållet och sedan åt de andra fast i lagom takt Veckan ha gått fort, senast igår tittade jag i almanackan och blev häpet förvånad över att de redan va torsdag, kalas för då är de fredag imorgon tänkte jag. Fredag är nog den allra bästa dagen på hela veckan tror jag, om man inte ska jobba vill säga men de ska jag inte, vad jag vet men de ha jag inte tid med ändå för helgen är så gott som fullbokad. Ska åka till Falun på fest imorgon och de ska bli intressant, känner inte alls folket men ibland får man lov att offra sig lite och se glad ut, jag som är så blyg he he

Idag ska jag ivrigt fortsätta min jakt på den perfekta bilen som jag behöver snarast och sen ska jag ta hand om mig själv lite nu när grabbarna jobbar och man får njuta de stunder man får för sig själv så ska bli en heldag som kvinna idag Manikyr och grejer, inte illa.

Fan vad tiden går fort, redan Mars och jag ha halkat efter som på ett bananskal vad gäller skrivandet. Jag ha haft fulla händer av jobb och sociala umgängen så ha nästan glömt bort att jag faktiskt har denna sidan. Passade på att uppdatera och snygga till sidan lite och blev nöjd

Ha varit mycke jobb senaste veckan men även en massa annat smått och gott. Ha kikat på bilar men inte hittat nån som direkt varit intressant för mig, är nog alldeles för kräsen, ska se ut på ett visst vis, bete sig på ett visst vis och vara bra på både de ena och de andra. Kanske är de så jag tänker när de gäller karlar å? Vem vet, men man får ju lov att se helheten också.

I fredags blev de en lyckad utgång med trevligt sällskap och lagomt mycket i kroppen, mådde tipp topp dagen efter och ville få till en lyckad middag som dock inte blev så lyckad. Låg hela söndagen med feber och spyhink, då pga matförgiftning. Jag och en till mådde inget bra så inte kan de ha varit magsjuka heller, men att det kan gå så illa när man försöker göra saker bra? Typiskt mig!

Idag ha de inte varit lika kul, sitter på jobbet och skriver detta och får besked om att min allre bäste vän ska flytta ifrån mig. Varför? Jag kommer sakna ihjäl mig, men det är inget hundra ännu, men hur det än är så kommer jag aldrig att få en sådan vän som du. Ha inte känt dig alls länge men på de veckorna ha jag skapat ett otroligt starkt band till dig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, även om saker och ting ha missförståtts vad gäller oss så är Sanningen ändå den viktigaste och hur det än ligger till så är det inte mer än en otroligt stark vänskap vi har och jag skulle dö utan dig! Du får inte lämna mig…

Det är just vad jag tar nu, en dag i taget och försöker att njuta av de dagar man har i livet, göra det jag tycker om och inte försöka tänka så mycket. Det hjälper inte att tänka för negativt, inget blir bättre då. Har som sagt bott med grabbarna nu ett tag och det funkar jättebra, vi är ense om de mesta och jag får lite space för mitt eget och det uppskattas. Jag vill inte vara ensam för mycket heller, är nog en ganska sällskapssjuk människa och jag erkänner det, mår inte bra av att vara ensam för mycke. Ha alltid trott på att jag är en ensamvarg men ha nu insett att så är inte fallet, jag är alldeles för sällskapssjuk och social.

Denna veckan ha de varit mycke jobb som jag trivs med utmärkt, hade gärna tagit en anställning ifall de funnits möjligheten, tror fortfarande att chansen finns och tänker inte ge upp den än, jag ha verkligen hittat vad jag vill när de gäller yrkesvalet i livet och det är jag glad för. Ställer mig inte på en industri igen och jobbar 7-4, det är för träligt tycker jag.

Nu i helgen blir de jobb och sen ska jag ut till stallet en vända, jag ha nog tappat de där lite nu vilket är synd, men jag bor ju inte i närheten längre tyvärr och det blir en bit att åka, men en gång i veckan ha jag försökt lova att komma ut. Dessutom ha jag besiktigat bilen nu i veckan och fick 6 st tvåor vilket egentligen inte förvånade mig alls men trött och förbannad blir man ändå, jag ska försöka sälja iväg aset som reservdelsbil nu och satsa på en annan bil,  men jag säger då de, aldrig mera SAAB i vilket fall

Nu känns allt genast mycket bättre och vissa saker går uppåt. Jag ha varit orolig över mycket, men nu börjar de ljusna att allt inte är värre än de verkar även om man lätt förstorar saker och ting. I alla fall gör jag det lätt när man inte vet hundra så inbillar man sig en massa men oftast löser allt sig efter ett tag och man kan då börja om och tänka ”de blev bra ändå” det är jag glad över.

Och jag måste tacka dej för du finns och du ha förståelse, du ha varit ett stöd i alla situationer och jag hoppas att de ordna sig för oss båda, vi ha klarat mycket och livet går vidare ändå De vet vi båda eller hur?

Nu till helgen blir de lugnt, ska väl hämta lite grejer imorgon och sen ska jag dricka lite whisky imorgon, de kan man väl inte tacka nej till eller?

Måste även citera ett känt faktum:

”Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya”

Ibland hamnar man i en korsning i livet där man måste välja vilken väg man ska ta. Man kan ta höger och satsa på att det är de rätta eller vänster om man känner för de. Man kan också backa om man är osäker och tvekar inför sitt val, eller så kör man rakt fram och satsar. Nu ha jag valt den raka vägen, avslutat ett kapitel ur mitt liv och insett att detta är nog de enda rätta för alla. Dels för mig själv då jag inte riktigt är säker på vad framtiden kommer utvisa och vad jag vill ha ut utav den och dels för den andre personen som inte förtjänar min osäkerhet.

Jag känner en lättnad, men allt är inte alltid så enkelt som de verkar. Utåt sett ser allt ut att vara bra men inåt är de svårare att placera känslan. Men jag har gjort ett val som jag tvekat inför länge nu. Jag måste säga att de var nog de enda rätta även om månaderna framåt blir jobbiga så kommer det ändå att vara enklare för mig att styra upp mig själv och vad jag vill. Hoppas att de löser sig för dej också, vet att du läser detta. Jag ha en gång älskat dig och trott att de alltid ska vara så, hoppas du förstår. En dag dyker de upp någon som förtjänar din trygghet och kärlek mer än vad jag gjort. Den dagen kommer, tro mig!

Första inlägget i Februari, har inte orkat skriva tidigare. Haft så himla mycket på sistone att jag knappt kommer ihåg vad. Småland hela förra veckan, skönt och rogivande att bara komma ifrån ett tag, hälsa på släkt och vänner och få nytt bränsle i tanken. Men bränslet höll inte i sig så länge, soppatorsk och idétorka. Ha varit allt för mycket tankar som snurrat i mitt lilla huvud senaste tiden, tankar som livet och vilka vägar som man ska gå. När jag kliver in hos mormor i hennes lilla lägenhet på serviceboendet känner jag mig med ens sorglig och bekymrad, inte gör hon det lättare genom att tala om att nu vill hon inte leva längre, vad ska man säga? Vad ska man göra? Också en sak jag tänkt mycket på, försökt förtränga och glömma. Men de är inte så enkelt. Jag älskar min lilla mormor, hon som alltid funnits till för mig och alltid ställt upp, min andra ”mamma” kan man säga. Denna lilla tant med så mycket glädje och med ett stort hjärta av guld, tror inte de finns så snälla människor och dem som finns är verkligen unika, hon är absolut en av dem. Och den dagen hon somnar in för gott kommer jag att rista in hennes bröllopsfoto på axeln, hon kommer alltid att finnas med mig. Även om jag är så dålig på att höra av mej, tänker jag på henne varje dag och när något händer henne, så enkelt som en förkylning så kan vad som helst hända, hon fyller ju trots allt 89 i år.

Beslutade mig för att säga upp lägenheten med utflyttning den 31:a april. Jag orka inte ha det så här längre, jag mår dåligt och vi mår dåligt, allt går åt helvete, de måste bli en förändring nu. Man får ta en dag i taget och hoppas på de bästa, försöka att se en klarhet och förändra de som går att förändra helt enkelt, fungerar det inte så gör det inte. NU ha jag tagit de första steget och det måste verkligen bli bra detta. Man lever bara en gång, jag är ung och nu måste jag börja leva på allvar, ta ansvaret att inse att saker inte alltid kommer att vara som dom är och att vill man åstadkomma något i livet måste man offrfa vissa bitar, bla mitt själviska egocentriska tankesätt och min ovilja att låta mig förändras och börja leva på allvar.

Jag ha varit dum många gånger och trott att livet bara går ut på en sak, att ta skit för att inse att man lever, men nu ha jag vänt på de. Nu är jag mänsklig och även om jag inte fäller tårar eller lyssnar på sorglig musik ha jag ett vackert pokerface att tacka för det. Många vänner som finns där och ställer upp, tack för att ni finns till. Andra får tro vad de vill men för att klargöra för en viss person att du är ändå du och de kan ingen förändra men du måste inse en sak med mig, att jag är en fri själ som inte går att tämja. Tycker om dig det vet du så väl. Jag ha varit med om både gott och ont och tagit livets hårda väg, alltid stått i vägen för andra eller för mig själv utan att inse vad problemet ligger. Så vill jag inte blockera mig själv, så vill jag heller inte blockera andra. Och det är precis vad jag gör, blockar!

April-09

Oj vad lätt man halka efter när man inte skriver på ett tag, det är nästan så man glömmer bort att man har en blogg. Har heller inte orkat skriva så mycket när sanningen väl ska fram. Klockan tickar och tiden går så otroligt fort ibland, man hinner inte med alla gånger och jag som bara låter livet flyta och just nu är inne i en hyperperiod av stress, bråk och vidskepliga ögonblick. Jag tänker ”Orka jag ens leva” men de gör jag, tror jag. Jag vill ju det och jag vill så himla mycket många gånger även om de aldrig blir så.

Ha väl hänt en del, mestadels psykiskt som vanligt, jag är inte deppad, tror ja. Snarare förvirrad och flyts samman av två svetsade spindelväv till nästa korsväg och kan inte välja, om det ändå vore en rondell, så man kunde skippa högerregler och bara köra och se vad som händer. Våga inte riktigt släppa den bit i mig själv som säger, låt de vara. Men jag slits utav de och jag tänker för mycket. Har försökt sysselsätta mig med kul folk och sena nätter, blandat med sega dagar och neddämpad hungerkänsla. Vill inte ta itu med saker, vill gömma mig. Jobbet ringer och ber mig jobba och jag tar de jag får, men kan inte sova om nätterna, kan och orka inte försöka heller. Tänk om man missa något. Sammanlagt sovit 22 timmar denna veckan, det är lite.

Lönen är något positivt, men på tok för mycket räkningar. Orka inte tänka på de men ha tagit itu med att nu, varit duktig och får leva efter de. Jobbat ganska lite senaste 2 veckorna, men skönt också för då får man tid för annat. Men jag känner mig ändå kass inombords, söndertrasad och förstörd. Vart tog lilla mej vägen? Vart tog allt de där som var så bra vägen? Varför kunde man inte tänka längre än så här för? Jag är en söndertrasad själ i ett tomt skal med ett perfekt pokerface. Jag spelar spelet att vara glad och att vilja försöka, jag spela positiv till förändringar och till livet, men sanningen är nog den att jag orka inte vara den jag är just nu. Jag orka inte försöka vara som den person jag vet att jag innerst inne är. Ha blivit kall och rå på insidan, vill inte ge andra den synen. Jag vill inte vara sådan!

Nu kommer jag i alla fall att vara ännu mera sysselsatt då jag åker till Småland imorgon, men jag skulle egentligen tagit mig råd att köpt en ordentlig bil, men så länge de bilar man har går får man ta de. Blir jag stående så blir jag, arg och besviken på allt och alla och rosenrasande men iväg de ska jag i vilket fall. Idag vet jag inte vad som händer, vet vad jag vill göra men tror inte de blir så. En speciell tanke bara!