emyr

Regn och rusk och snart höst och kalla kvällar och nätter, regniga dagar och blåsväder. Jag tycker sommaren har gått på tok för fort. Jag har bara badat 1 gång i år och det var i juni. Juli var väl ändå den bästa och kanske varmaste månaden men den gick fort som attan. Hela veckan har jag spenderat i princip inomhus förutom när jag vart ute med hunden. Har bäddat ner mig i soffan och tittat på gamla rederiet avsnitt som för övrigt är ett beroende numera. Jag kan inte få nog och har jag en riktig latdag så ser jag säkert 5-6 avsnitt per dag. Usch de lät alldeles för bekvämt tycker jag. Men hur mysigt är det inte på en ledig dag att ligga nerbäddad i soffan med tända ljus och en popcorn skål och glo på rederiet? Och är det regn behöver man inte ha nå dåligt samvete heller för varken jag eller hunden tycker om att gå ut när det regnar.

Idag är också regn och ruskväder, supertrist men lite mysigt ändå. Jag har varit iväg till Jysk och Dollar och inhandlat en matta till vardagsrummet och lite annat smått och gott som behövdes Sen blir det jobb och jobb hela veckan, ledig söndag. Nu ska jag fixa lite lunch och sen mysa ner mig in stund i soffan framför rederiet innan jag åker till jobbet.

”Att ångra är som att inse att man just kanske kastat bort något man trodde skulle bli ett bättre alternativ”

Älsklingen på jakt efter gula svampar

Ja men jag är ju bara så duktig på att uppdatera bloggen att jag borde få åtminstone silver eller i alla fall bronsmedalj. Det kan ju gå flera veckor och så tänker jag att nu ska jag skriva lite men så dyker de upp nån geting i fönstret som surrar och måste mosas eller så är det en karl som gapar på en att jag spenderar för mycket tid vid datorn eller är det hunden som behöver kissa. Vart tar den där härliga ego tiden vägen? När man kan lata sig i flera timmar, göra sånt som man känner för att göra eller bara vara, men när den väl kommer så orkar man inte och så sitter man i flera timmar och hinner bli rastlös och funderar ut vad man ska göra sen men då är klockan redan så mycket så man inte hinner med det. Och nu är de höst igen, ja snart i alla fall. Inga gula löv ännu men heller inga heta överkroppar utanför BK (Burger King), i varje fall inte när jag tittar ut.

Juli månad var nog en av de bästa månaderna på hela året, det var fullspäckat schema och full rulle hela dagarna. Åland avklarat, Ullared med svärföräldrarna i husbilen avklarat och så en massa jobbtimmar som blev avklarade och så hann man med att umgås med lite folk också. Träffade broder min gjorde jag med när vi var nere i Småland. Sebastian har verkligen blivit stor. Kommer ihåg när jag var på dopet i Oslo för några år sedan och stod i kyrkan när han döptes, nu glodde han mest på mig och när jag hälsade på honom gapade han bara och sprang sin kos, vad är det med mig och ungar egentligen?? Ha, ha.

Sen vi flytta till stan ha jag saknat lite av det där lantlivet med gödseldoft och otäcka småkryp lite grann, okej småkryp kan vi skippa men själva grejen att vara ute på landet med frihet och lugn, det slår ju allt helt klart. Jag är nog en LANTLOLLA!

Igår fick jag en överraskande dag verkligen, inte alls vad jag kunde anat. En vän och hennes syster och systerdotter åkte från Karlstad för att systern ville ha en tatuering. Blev inte så mycke gjort, ett streck typ sen föll hon pladask i backen och fick nåt liknande Epilepsianfall, Läskigt! Det var jag verkligen inte beredd på, men konstaterade att det nog inte var för själva tatuerandet utan allt runtom, varmt och lite nervöst, stackarn. Så det fick bli vila resten av eftermiddagen och så fick jag lov att ringa jobbet och säga som de var, inte vill man lämna henne ensam heller. Nåja, nytt försök en annan gång, tatueringen kommer i alla fall att bli jättefin på henne

Idag var jag iväg med svärmor och köpte penslar och akrylfärg, pastellkritor och ritblock. Nu ska de börjas målas igen på riktigt, som jag har längtat och så roligt är det.

Nu är de måndag och dags för allvaret igen. Men jag ser fram emot helgen som kommer då det blir Åland på fredag-söndag

Helgen som varit har verkligen varit underbar. I fredags slutade jag kl 21 och när jag kom hem blev vi sittande med ett par grannar ute på gården bra länge och njöt av sällskap och dricka. Tur man har så goa och trevliga grannar, ibland har man otur och ibland har man tur

I lördags blev vi bortbjudna på en trevlig middagsfest ute i Årby hos ett par gamla vänner till Andreas. Det blev potatissallad, snapsvisor och whisky. Men även tipspromenad och femkamp Sen skulle Andreas hem tidigt för att upp och jobba så jag åkte vidare till Maya som flyttat till Jax för att festa lite, blev då ganska lugnt där då alla redan var bra på lyset, he he. Passade på att snygga till killen lite som ni ser på kortet, vilken pudding

Idag är de jobb som gäller, kvällsjobb och imorgon är det nattjobb och nu har jag börjat räkna ner dagarna till Åland, 4 dagar kvar

Oj vad längesen det var jag skrev något här. Kom och tänka på denna sida just nu och tänkte att jag skulle gå in och kika lite, över en månad sedan sist och denna sidan har mest krånglat för mig tidigare när jag skrivit något och varit tvungen att skriva om för sidan inte varit aktiv m.m. Men jag gör väl ett nytt försök nu då.

Månaden Juni har verkligen varit en underbar månad, värmebölja, svettiga lökringar under armarna, solsting och kalla öl. Kan de bli bättre? Jag sätter på Creedence på högsta volym i bilen och njuter av den otroligt vackra sommaren vi har här i Dalarna. Numera är man dessutom stadsbo igen, inte en dag försent och jag måste medge att jag trivs som stadsbo även om det är ett jäkla liv överallt. Ambulansbilar, polisbilar och dess sirener som jag tappat räkningen på varje gång de susar förbi. Min närmsta granne är dörren alldeles intill och mittemot och jämte och under och ja ni vet, ett sådant där klassiskt hyreshus men så skönt på något sätt. Det finns ju en toalett Finaste utsikten från mitt fönster är nog BK (Burger King) helt otroligt vilken utsikt, visste ni att de har blått glasyrtak på sitt hus? Ja man lär sig verkligen något nytt var dag.

Förutom flytt till stan med min numera äkta sambo Andreas så har månaden varit fantastisk skön och levande, det är nu det har börjat kännas riktigt bra och jag har verkligen varit på högsta topp, ingen ångest och inga depressioner. Jag hoppas det förblir så framöver. Nu är det mest jobbet jag oroar mig över, men eftersom jag går på schema än så länge känns det som att jag kan vara avslappnad ett litet tag till. Men till hösten måste det hända något. Jag behöver verkligen få bli fast anställd eller något så jag kan börja leva lite, inte bara spara och spara och tacka nej till allt. Jag har ju aldrig flugit heller i hela mitt liv. Ja hur blev det med den här resan till Scottland som vi skulle gjort? Hm, jo det fanns inga pengar, det finns det aldrig. Men så länge man har mat på bordet och tak över huvudet klarar man sig väl??

Nästa vecka blir det Åland Det ser jag fram emot, att få vara lite med gänget igen, det där man nästan tappat bort lite på sistone. Åland är ju ändå något speciellt med alla raggarfolk och nostalgi, jänkare och rock´n roll Några direkta cruisingar har det då inte blivit i år ja förutom power meet förra veckan, då vi fick åka limo för första gången i mitt liv, vad häftigt säger jag bara, rekommenderas

Vad har hänt mer då? Jag har fyllt år men det har väl alla nån gång, Andreas har också fyllt år. Han fyller ju 5 dagar före mig, rätt bra för då kan vi slå ihop något men nästa år fyller han ju 25 och eftersom det skiljer 360 dagar mellan oss får väl jag gå och gömma mig någonstans för vem firar att man fyller 24? Min vovve har också för övrigt verkar oerhört glad, kan det bero på flytten till stan? Hm jag som trodde att alla hundar trivdes bäst på landet men jag har tydligen fel. Enda nackdelen är väl att hunden inte vill gå speciellt långt. Jag hinner komma utanför dörren, gå några fjuttiga meter och sedan är de klart, när hon är klar vill hon vända hem igen??? Knas!

Men nu är de Juli och halva månaden har gått och solen lyser fortfarande och gräset är grönt, fåglarna kvittrar, dock lite mindre i stan men det är 100 % myggfritt och endast några småflugor har överlevt avgaserna. Men jag njuter av att se ut på BK, hur länge det varar vet jag inte, men är man lite lat någon dag kan man ju alltid ta bilen över och åka driven

Nu har jag äntligen hittat ett bra hem för min 1 åriga tik. Hon ska få bo utanför Borlänge hos en familj på landet, jag tror hon kommer att få det kanon där. Jag kan inget annat än att känna mig lättad, har inte känt mig som en bra hundägare när inte viljan att försöka göra de bra funnits. Så i eftermiddag åker hon.

Haft ångest och depression hela veckan och jag försöker verkligen så gott jag kan att genomföra dagarna med jobb och sysslor, men det är svårt. Ingen utifrån ser hur dåligt jag mår, ingen förstår egentligen varför, inte jag heller, inte längre. Jag borde vara glad och lycklig, det är ju trots allt sommar och jag är kär. Men allt har ju en baksida och för dem som känner mig väl vet dom att jag är ganska vek när de kommer till press och stress, ångest och prestationskrav. Jag har då genomfört de jag skall för veckan som varit och det är jag stolt över, älskade pokerface. Jag har jobbat 4 dagar och det har väl gjort mig mer eller mindre tvungen att försöka och det var nog lika bra, för de har då hjälpt och helgen har varit otroligt underbar.

Idag lämnar killen in passaten som jag numera kör runt i för lagning så det tar väl någon vecka innan man får se den igen. Så länge får vi låna bil för vi måste ha två. På onsdag bär de av neråt landet för att hälsa på släkten. Morfar är dessvärre sjuk så mormor har inte mått så bra i veckan, men jag hoppas allt ordnar sig. Det blir även en tripp till Ullared vilket jag verkligen längtat efter så länge, jag råkar tillhöra kategorin kvinna och vad jag förstått behöver vi bara 7 saker i livet, sex och en tripp till Ullared

Livet är något man borde vara rädd om, man har ju bara ett. Alla föds, lycka uppstår, ett nytt litet liv har kommit till jorden. Man döps, blir älskad och avgudad av sina föräldrar. Växer upp, lär sig nya saker varje dag, allt är spännande. Man blir ledsen när man inte får en glass i affärer, ett barns bekymmer, att inte få sin vilja igenom. På så sätt lär man sig att livet inte är så enkelt, man måste kämpa för sitt levebröd och man måste ge för att kunna få. Bevisa för andra hur duktig och självständig man är och att man klarar göra saker på egen hand. Många växer upp i storfamiljer, men de flesta i mindre skala. Några växer upp med sina föräldrar, andra har inga, dom hamnar utanför spelbrickan, livet. Dom får det oftast tufft och hårt och får kämpa mer för att få bli älskad och behövd. Många växer upp utan minsta oro och behöver inte göra mycket för att få saker att flyta på, andra får aldrig saker att flyta. Många lever idag som ovetande, lyckade människor medan andra hatar livet mer än någonsin. Man blir girig av att bli äldre, man uppskattar inte småsaker som glass längre, man kräver mer av livet och mer utav sig själv. Andra har slutat tro på livet medan andra lyckas få dagarna att rulla. Många uppskattar livet, andra inte. Vi är så olika vi människor, vi är inte skapta för att förstå den andre människan, vi är skapta för att finnas för den andre, men vi kan aldrig kräva av någon att dem ska förstå.

Själv tog jag den hårda vägen, det går inte en dag förrän jag tänker på allt som livet har gett mig, hur mycket jag hatat det, hatat att leva i detta samhälle. Kommer inte ihåg hur många gånger jag suttit beredd på att offra mitt liv, hur många sömnlösa nätter jag legat och gråtit mig till söms, tänkt att det inte finns någon utväg. Dem som offrar är så svaga att de inte längre har hoppet kvar, andra försöker ändå. Jag såg ljuset någonstans, det har jag alltid gjort och det är jag stolt över. Jag önskar ingen annan mitt liv och det jag gått igenom, jag önskar dem det motsatta. Ångest och dysterhet återkommer ständigt i min vardag. Vart är min fasta punkt, när ska jag slå mig till ro? Vem ska älska mig livet ut? Vem ska vara med mig vid altaret och vem ska ge mig barn? Jag är visserligen bara 23, måste tänka att det finns andra som har det värre, men med tanke på hur mitt liv har varit, kan jag inte annat än att känna mig gammal och vis. Ångest av alla tankar som ständigt dyker upp. En del människor har hela livet framför sig men uppskattar det inte och gör inget åt de, gräver ner sig en grop och vägrar klättra upp igen. En del har aldrig behövt gräva, inte behövts och en del vet inte vad det är jag pratar om här. Men sådant är livet, alla är vi olika, men vi har alla ett mål med livet och det är att leva det och jag tror innerst inne att alla människor som har det jobbigt någon gång kommer till insikt med hur viktigt det är att följa sitt hjärta, omringa sig med folk man trivs med, bli älskad och behövd. Annars hade vi inte levt!

Maj är verkligen underbart,  när sommaren börjar närma sig och solen strålar in genom fönstret varje morgon med undantag de dagar då regndropparna kyler ner marken. Jag njuter verkligen av detta väder och denna ljuva vår vi ändå haft trots den kallt långa vintern i is och metervis med snö. Om bara någon månad är de midsommar och solsken och dessa långa ljusa nätter man vaknar och tror att klockan är 7.00 på morgonen fast den egentligen knappt är 23.00, är inte det underbart?

Även om maj dragit på sig en och en annan otursdag så som när Alice blev akut sjuk och var tvunget att operera bort livmodern i all hast, krocken med passaten och p-boter på en och samma dag så måste jag säga att de bra dagarna överväger de dåliga. Timmy min älskade katt fick vi avliva pga en hjärnskada orsakad av ett kraftigt bett, det kändes tungt men han mår bra och blev begraven. Inte nog på de fick jag tillbaka min lilla Raya som varit ute hos fodervärd några månader, det blev minst sagt överraskat och inte alls vad jag räknat med, henne måste jag tyvärr göra mig av med igen för det finns varken tid eller möjlighet att ha henne kvar som det ser ut nu, jag bor ju trots både i en liten stuga utan toalett eller i en klädkammare hemma hos grabbarna på haga.

Bra saker som hänt denna underbara maj månad är att tattueringsmaskinen ha kommit och jag ha börjat smått att lära mig hur man gör, det har alltid varit en dröm som nu kanske inom en snar framtid kommer till skott och slår in. Fler bra saker är att jag äntligen kom på i tid att mors dag vart nu i söndags så jag hann överraska min kära mor med blommor som jag i vanliga fall skulle glömt bort och kommit på en vecka senare att visst fan de vart ju mors dag. Hon blev glad och det är huvudsaken. Man måste vara rädd om sina mödrar, man har ju trots allt bara en.

En mindre bra sak med allt detta är att skottland blir inställt i år, för lite pengar och för mycket annat som ska göras. Kanske till höstkanten om ekonomin tillåter annars spar vi resan tills nästa år och åker i den ljuva skotska vårvädret istället

Helgen har varit kalasbra och vädret likaså. I lördags var jag ute i stallet en sväng, blev en liten barbackaritt i skogen sen provade jag på att tömköra lilla Moa med mycket gott resultat På kvällen ställde min Karl upp som chaufför i Tuulas stora blacken och det blev en trevlig kväll med några öl, gott sällskap och en trevlig tur. Igår firade vi mors dag och överraskade svärmor med smörgåstårta och blomma. På kvällen bjöd min älskling mig på en trevlig middag på stan och Sex And The City 2 på bio, en underbar helkväll

Andreas nya frilla

Min nya frilla

Hur ska man orka med att skriva vad som händer i ens liv när man inte hinner med själv ens en gång, ha ha. Jag ha haft mycket senaste tiden. Det är från och till med jobb, som man aldrig vet hur mycket och det gör mig förtvivlad. Visst finns de tider och timmar att få ihop men hur många dom är och hur mycket som trillar in på konton den 27:e är lika osäkert månad från månad. Man kan inte annat än att stressa med tanke på hur allt kommer att bli. Nu ville jag ha egen lägenhet men om jag vågar ställa mig på en nu vågar jag inte tänka på, kanske blir man av med jobbet i slutet på augusti och får jag inget jobb då kan jag inte bo kvar heller. Bilen är som den är, ena dagen rullar den utmärkt andra dagen ”juckar” han fram utan att varva, helt slutkörd och i botten.

Jag blir så trött på allt maskinellt, jag ska köpa mig en ponny och ta den till jobbet istället, miljövänligt om inte annat. Hade det inte varit för min kära Andreas hade jag säkert gått in i väggen vid de här tillfället, ni vet när kroppen säger stopp nu vill jag inte ta mer skit, bara sova och slappa. Så känns det emellanåt, hjärtklappningar och ångest och rent av utbrott på allt ekonomiskt och allt arbetsamt skit man måste ta åt sig utan resultat. Måste jag säga det fler gånger så ÄLSKAR jag verkligen mitt arbete, jag brinner för det och tycker det är lika kul varje gång jag får komma in på boendet och mötas av glada eller sura miner, men det spelar ingen roll för mig, jag älskar det ändå.

Allt är inte negativt som de låter, absolut inte. Underbart väder emellanåt och de mår jag bra av, solsken får mig att må bra och tänka positivt. Nytänkande är viktigt för mig, inte låta mig grävas ner  en grop. Sånt har jag fått för mycket av i mina dagar, nu är de slut på dem och så länge hoppet finns där så finns krafterna att orka ta sig igenom skiten också. Jag har väl hunnit med en hel del ändå vad jag kan minnas utav april månad, den ha inte bara varit negativ. Jag och karln min ha varit i Gävle på shoppingrunda, har hjälpt till att klippa en snygg frissa på min karl som jag är nöjd med tack vare lite hjälp från ”svärmor”, vi ha grillat och myst i de fina vädret.

Maj månad och ännu en härlig morgon att vakna och känna solstrålarna igenom fönstret. Även denna månaden blir förhoppningsvis bra. Karln är lycklig över att celican äntligen gick igenom besiktningen så han kan ut och leka lite och sommaren börjar närma sig och det känns i luften. Jag är inte lika lycklig över min riskokare men så länge jag kan ta mig från A till B är jag nöjd. Annars så får jag nog överväga att köpa den där lilla ponnyn och en gammal hästvagn så jag kommer dit jag ska.

Jag och min underbaraste

Åh vad jag njuter av att vakna upp på morgonen och solen lyser in genom fönstret och allt känns så där fritt och härligt i kroppen. Man kokar en kopp kaffe och sätter sig på trappen ute och bara njuter, så får det gärna alltid vara för min del, det är vad jag kallar livsnjutning. Eller när man samlar ett gäng goa vänner och grillar en sensommarkväll och tar ett par kalla Jag LÄNGTAR till sommaren nu, jag längtar till alla dagar man kan bada, sola och njuta av det sköna vädret. Men ännu är de bara vår och säkerligen kommer det en omgång snö eller kyla innan man kan slappna av. Sommardäcken har jag satt på som i övrigt faktiskt gick även denna säsongen, trodde jag vart tvungen att köpa nya men jag blev kvitt dem

Jag tänker på alla människor runt om i landet som inte kan känna lycka och hopp, som inte kan se livet från den ljusa sidan, jag har också varit där en gång och jag har lärt mig av det. Nu ser man folk överallt som inte kan njuta av de saker och ting som livet bär med sig. Visst är det väl så att allt inte är lycka och välbehag men mycket av de saker man inte tycker om har en egentlig mening och slutar oftast med solsken i vilket fall. För mig är det så och jag hoppas de stackars folk som inte mår bra och som inte vågar släppa in livet inser hur viktigt det är att ta vara på saker.

Hela månaden har varit underbar och jag har hunnit med så otroligt mycket även fast jag mestadels jobbat hela månaden. Men bara en sådan sak att vakna och inse att man har hela denna underbara dag till godo att göra det man vill. Som att vakna och att få njuta av de vackra vädret. Jag är glad att jag inte valde industriyrket och jag är glad att jag får en chans på det jobb jag har att njuta av det jag faktiskt vill göra. Ta hand om folk och se framsteg i det jag gör, det är otroligt viktigt för mig. Och jag har verkligen hittat en toppenkille, en underbar, omtänksam kille som man skulle få gräva guld för annars att hitta. Han har fångat mitt hjärta mitt i och det är jag tacksam för. Allt DU gör för mig är guld värt och att du alltid står bredvid mig vad som än händer

Snart är April slut och jul, nyår och påsk för år 2010 är avklarat. Framför mig står midsommar, födelsedagar och Skottland När Skottlandresan blir exakt är inget bestämt men vi riktar in oss på Juni för det är en perfekt månad att starta sommaren 2010 med. Detta år känns så himla spännande och händelserik att jag knappt kan hålla mig. Ska detta året bli en nystart på allt som varit fördömt eller ska det bli en årgång mer av de härliga livet som det sägs man ska njuta av? Ingen vet, men jag vill heller inte veta, jag vill njuta av de dagar jag kan tillbringa och leva och må bra för det är precis det jag gör just nu, njuter och mår bra

Nu mår jag verkligen toppen efter en underbar Smålandsweekend med min söta kille Vi ha tagit det lugnt, njutit av de fina vädret och umgåtts med skönt folk.

I Fredags var vi på Elmia och strosade runt bland fina amerikanare och muskelbilar och en och en annan plastikopererad finbil Hela 3½ timme så lite seg i kroppen var man allt efteråt, men väldigt trevligt var det.

I lördags var  jag och killen en liten sväng i Alvesta och rastade lilla mormor i rullstolen runt halva city (City=byhåla) och gjorde henne nöjd och glad, sen bar de av mot Eksjö för att hälsa på Alex och Mogge och deras lilla baby Emelia. Dom bjöd på kladdkaka och kaffe, mums. Efter Eksjö bar de av mot Tranås för att hälsa på en gammal skolkamrat från gymnasiet, de var en super trevlig kväll, tack allesammans!

I söndags tog vi de bara lugnt och åt en god middag hos mamsen. Skulle egentligen hälsat på en annan kompis men blev som  de blev med de, synd att folk ska fråga vilken tid man ska åka innan man ens hunnit sätta foten i dörren, då känner man sig verkligen välkommen

Idag ska jag till Djurås med Sanna och kolla på det ”Drabbade” hallgolvet, som skulle saneras eftersom katterna skulle ha kissat där, ja du säger jag. Sen kommer min sötnos och sover över