emyr

Det är just vad jag tar nu, en dag i taget och försöker att njuta av de dagar man har i livet, göra det jag tycker om och inte försöka tänka så mycket. Det hjälper inte att tänka för negativt, inget blir bättre då. Har som sagt bott med grabbarna nu ett tag och det funkar jättebra, vi är ense om de mesta och jag får lite space för mitt eget och det uppskattas. Jag vill inte vara ensam för mycket heller, är nog en ganska sällskapssjuk människa och jag erkänner det, mår inte bra av att vara ensam för mycke. Ha alltid trott på att jag är en ensamvarg men ha nu insett att så är inte fallet, jag är alldeles för sällskapssjuk och social.

Denna veckan ha de varit mycke jobb som jag trivs med utmärkt, hade gärna tagit en anställning ifall de funnits möjligheten, tror fortfarande att chansen finns och tänker inte ge upp den än, jag ha verkligen hittat vad jag vill när de gäller yrkesvalet i livet och det är jag glad för. Ställer mig inte på en industri igen och jobbar 7-4, det är för träligt tycker jag.

Nu i helgen blir de jobb och sen ska jag ut till stallet en vända, jag ha nog tappat de där lite nu vilket är synd, men jag bor ju inte i närheten längre tyvärr och det blir en bit att åka, men en gång i veckan ha jag försökt lova att komma ut. Dessutom ha jag besiktigat bilen nu i veckan och fick 6 st tvåor vilket egentligen inte förvånade mig alls men trött och förbannad blir man ändå, jag ska försöka sälja iväg aset som reservdelsbil nu och satsa på en annan bil,  men jag säger då de, aldrig mera SAAB i vilket fall

Nu känns allt genast mycket bättre och vissa saker går uppåt. Jag ha varit orolig över mycket, men nu börjar de ljusna att allt inte är värre än de verkar även om man lätt förstorar saker och ting. I alla fall gör jag det lätt när man inte vet hundra så inbillar man sig en massa men oftast löser allt sig efter ett tag och man kan då börja om och tänka ”de blev bra ändå” det är jag glad över.

Och jag måste tacka dej för du finns och du ha förståelse, du ha varit ett stöd i alla situationer och jag hoppas att de ordna sig för oss båda, vi ha klarat mycket och livet går vidare ändå De vet vi båda eller hur?

Nu till helgen blir de lugnt, ska väl hämta lite grejer imorgon och sen ska jag dricka lite whisky imorgon, de kan man väl inte tacka nej till eller?

Måste även citera ett känt faktum:

”Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya”

Ibland hamnar man i en korsning i livet där man måste välja vilken väg man ska ta. Man kan ta höger och satsa på att det är de rätta eller vänster om man känner för de. Man kan också backa om man är osäker och tvekar inför sitt val, eller så kör man rakt fram och satsar. Nu ha jag valt den raka vägen, avslutat ett kapitel ur mitt liv och insett att detta är nog de enda rätta för alla. Dels för mig själv då jag inte riktigt är säker på vad framtiden kommer utvisa och vad jag vill ha ut utav den och dels för den andre personen som inte förtjänar min osäkerhet.

Jag känner en lättnad, men allt är inte alltid så enkelt som de verkar. Utåt sett ser allt ut att vara bra men inåt är de svårare att placera känslan. Men jag har gjort ett val som jag tvekat inför länge nu. Jag måste säga att de var nog de enda rätta även om månaderna framåt blir jobbiga så kommer det ändå att vara enklare för mig att styra upp mig själv och vad jag vill. Hoppas att de löser sig för dej också, vet att du läser detta. Jag ha en gång älskat dig och trott att de alltid ska vara så, hoppas du förstår. En dag dyker de upp någon som förtjänar din trygghet och kärlek mer än vad jag gjort. Den dagen kommer, tro mig!

Första inlägget i Februari, har inte orkat skriva tidigare. Haft så himla mycket på sistone att jag knappt kommer ihåg vad. Småland hela förra veckan, skönt och rogivande att bara komma ifrån ett tag, hälsa på släkt och vänner och få nytt bränsle i tanken. Men bränslet höll inte i sig så länge, soppatorsk och idétorka. Ha varit allt för mycket tankar som snurrat i mitt lilla huvud senaste tiden, tankar som livet och vilka vägar som man ska gå. När jag kliver in hos mormor i hennes lilla lägenhet på serviceboendet känner jag mig med ens sorglig och bekymrad, inte gör hon det lättare genom att tala om att nu vill hon inte leva längre, vad ska man säga? Vad ska man göra? Också en sak jag tänkt mycket på, försökt förtränga och glömma. Men de är inte så enkelt. Jag älskar min lilla mormor, hon som alltid funnits till för mig och alltid ställt upp, min andra ”mamma” kan man säga. Denna lilla tant med så mycket glädje och med ett stort hjärta av guld, tror inte de finns så snälla människor och dem som finns är verkligen unika, hon är absolut en av dem. Och den dagen hon somnar in för gott kommer jag att rista in hennes bröllopsfoto på axeln, hon kommer alltid att finnas med mig. Även om jag är så dålig på att höra av mej, tänker jag på henne varje dag och när något händer henne, så enkelt som en förkylning så kan vad som helst hända, hon fyller ju trots allt 89 i år.

Beslutade mig för att säga upp lägenheten med utflyttning den 31:a april. Jag orka inte ha det så här längre, jag mår dåligt och vi mår dåligt, allt går åt helvete, de måste bli en förändring nu. Man får ta en dag i taget och hoppas på de bästa, försöka att se en klarhet och förändra de som går att förändra helt enkelt, fungerar det inte så gör det inte. NU ha jag tagit de första steget och det måste verkligen bli bra detta. Man lever bara en gång, jag är ung och nu måste jag börja leva på allvar, ta ansvaret att inse att saker inte alltid kommer att vara som dom är och att vill man åstadkomma något i livet måste man offrfa vissa bitar, bla mitt själviska egocentriska tankesätt och min ovilja att låta mig förändras och börja leva på allvar.

Jag ha varit dum många gånger och trott att livet bara går ut på en sak, att ta skit för att inse att man lever, men nu ha jag vänt på de. Nu är jag mänsklig och även om jag inte fäller tårar eller lyssnar på sorglig musik ha jag ett vackert pokerface att tacka för det. Många vänner som finns där och ställer upp, tack för att ni finns till. Andra får tro vad de vill men för att klargöra för en viss person att du är ändå du och de kan ingen förändra men du måste inse en sak med mig, att jag är en fri själ som inte går att tämja. Tycker om dig det vet du så väl. Jag ha varit med om både gott och ont och tagit livets hårda väg, alltid stått i vägen för andra eller för mig själv utan att inse vad problemet ligger. Så vill jag inte blockera mig själv, så vill jag heller inte blockera andra. Och det är precis vad jag gör, blockar!