emyr

April-09

Oj vad lätt man halka efter när man inte skriver på ett tag, det är nästan så man glömmer bort att man har en blogg. Har heller inte orkat skriva så mycket när sanningen väl ska fram. Klockan tickar och tiden går så otroligt fort ibland, man hinner inte med alla gånger och jag som bara låter livet flyta och just nu är inne i en hyperperiod av stress, bråk och vidskepliga ögonblick. Jag tänker ”Orka jag ens leva” men de gör jag, tror jag. Jag vill ju det och jag vill så himla mycket många gånger även om de aldrig blir så.

Ha väl hänt en del, mestadels psykiskt som vanligt, jag är inte deppad, tror ja. Snarare förvirrad och flyts samman av två svetsade spindelväv till nästa korsväg och kan inte välja, om det ändå vore en rondell, så man kunde skippa högerregler och bara köra och se vad som händer. Våga inte riktigt släppa den bit i mig själv som säger, låt de vara. Men jag slits utav de och jag tänker för mycket. Har försökt sysselsätta mig med kul folk och sena nätter, blandat med sega dagar och neddämpad hungerkänsla. Vill inte ta itu med saker, vill gömma mig. Jobbet ringer och ber mig jobba och jag tar de jag får, men kan inte sova om nätterna, kan och orka inte försöka heller. Tänk om man missa något. Sammanlagt sovit 22 timmar denna veckan, det är lite.

Lönen är något positivt, men på tok för mycket räkningar. Orka inte tänka på de men ha tagit itu med att nu, varit duktig och får leva efter de. Jobbat ganska lite senaste 2 veckorna, men skönt också för då får man tid för annat. Men jag känner mig ändå kass inombords, söndertrasad och förstörd. Vart tog lilla mej vägen? Vart tog allt de där som var så bra vägen? Varför kunde man inte tänka längre än så här för? Jag är en söndertrasad själ i ett tomt skal med ett perfekt pokerface. Jag spelar spelet att vara glad och att vilja försöka, jag spela positiv till förändringar och till livet, men sanningen är nog den att jag orka inte vara den jag är just nu. Jag orka inte försöka vara som den person jag vet att jag innerst inne är. Ha blivit kall och rå på insidan, vill inte ge andra den synen. Jag vill inte vara sådan!

Nu kommer jag i alla fall att vara ännu mera sysselsatt då jag åker till Småland imorgon, men jag skulle egentligen tagit mig råd att köpt en ordentlig bil, men så länge de bilar man har går får man ta de. Blir jag stående så blir jag, arg och besviken på allt och alla och rosenrasande men iväg de ska jag i vilket fall. Idag vet jag inte vad som händer, vet vad jag vill göra men tror inte de blir så. En speciell tanke bara!