Dyrt att leva
Vi föds som små, små varelser, för oss kostar de ingenting att pluppa ut genom ett litet hål bakom ändan och skrika och gråta. Men för mödrar och fadrar är vi dyrbara varelser, vi växer snabbt och blir stora och ska ha mat, kläder leksaker och massa massa annat. När vi blir äldre, blir de allt mindre av de goda och mer utav allt annat så som dyra elräkningar. Fick nyss en själv på 4500 kr. Det är inte klokt, och inte nog på de har vi samma summa i hyra också, alltså 4500+4500 = 9000 kr. För jävligt, och ändå så har man ibland frusit, inte för att det inte är varmt inne men när det är -35 utomhus så är det lik förbannat kallt inne och så här dyrt, har man ens råd att leva livet, man fick de gratis men sen måste man betala för det.
Tänk om man kunde få allting betalt, okej man kan jobba och så, men tänk om man ändå kunde få bo gratis och betala för det som man använder istället, då kanske 4500 i el inte är så dyrt. Drömma går ju alltid att göra, man får nog se de mindre som ett problem och mer som en verklighet för det är verkligen vad det är, en dyr verklighet vi lever i. Nu får man väl en smaskig lön, men herregud, ändå drar man på sig mer, så frågan är hur mycket av den här lönen man får unna sig av? Kanske nån hundring? Funderar starkt på att bygga en koja, eller köpa en van att bo i eller varför inte en husbil. Enda pjuxet är väl att man ska ha någonstans att stå med husbilen också, men egentligen kan man ju bo vart som helst, bara man betala för lite el och lite uppehåll? Kankse har jag fel, men tanken har slagit mig. Idag bor jag i Madrid och imorgon i Uddevalla eller kanske i prag, ha ha. Häftigt! Jag och min husbil och karl och hundarna, helt perfekt, ett bra team och sen kan man ju göra som i Kalle anka på julafton. Bygga en stor solfjäder som man sätter på taket på husbilen och fäller ut så blir de en fin utsikt, även i den kallaste vintern hemma i Sverige 