Dagarna går framåt
Dagarna går framåt i alla fall, jag ska inte gnälla på det och jag ska inte gnälla på att jag har jobb om dagarna, men jag är trött i hela kroppen. En natt hit och en natt dit, en dag hit och kanske något dygn dit. Och att aldrig veta hur mycket och när de blir av. Ska man kunna planera, ska man kunna klara sig ekonomiskt, ingen som vet. Jag tar det jag får och ser glad ut men usch visst är de tråkigt och jobbigt att vara vikarie. Alla andra verka få fast anställning hit och dit men jag verka aldrig få det, spelar ingen roll hur mycket man ställer upp på ett företag eller hur mycket man anstränger sig för att visa framfötterna, i slutändan är det alltid någon annan som går före. Men jag är nog allmänt en ganska gnällig människa och jag tror nog aldrig jag blir riktigt nöjd med saker, antingen är de för dåligt betalt eller också något annat, i detta fallet handlar de nog mer om turen att få veta hur trygg man kan vara och om man kan slappna av. Rätt som det är kanske man får gå, stå där ensam och lämnad.
Har fortfarande tankarna riktade någon annanstans och jag vill extremt mycket med livet. Men att vänta, det är något jag verkligen inte klarar av. Helst skulle man anlita en spådam som kunde tala om hela framtiden för mig, men om det inte skulle vara positivt och kanske något hemskt, vad har man då att längta till? Kanske skulle drabbas av någon sjukdom, vad som. Cancer, MS eller Diabetes. Har funderat på tanken hur säker man är egentligen och hur länge man skulle leva. Jag som arbetar med människor och ser hur deras sjukdomar vidareutvecklas. Vad ska de bli av mig och vad skulle jag gjort i liknande situationer. Jag vill nog säkerligen inte veta svaret och förhoppningsvis slipper jag hamna där, men man går ju ändå i tankarna. Och innan dess vill man ju få ut så mycket av livet och känna mening med det.
Nu framöver ser inte jobben så ljusa ut för mig, man vet ju aldrig heller. Idag ha jag jobbat dagspass, igår var jag ledig men sluta kl 08 på morgonen, var då och handla lite av de nödvändigaste så nu är pengarna slut. Har heller inte råd att gå till gynmottagningen som jag ha tid hos på måndag kl. 14. De ska ta cellprov för att kolla livmodercancer eller vad de va för nåt. De skulle tydligen vara något alla ungdomar är bokade till för ett prov men eftersom jag inte ha de ynka kronorna som de kostar så får jag avboka tiden i hopp om att de har en annan näst nästa vecka. Imorgon jobbar jag dygnet med start 07.30. Tanken på att jobba är ganska seg och de enda jag just nu känner för är att ligga kvar i sängen imorgon bitti länge, väldigt länge och sträcka på sig och äta rejält med frukost, för det är det absolut bästa som finns, en rejäl frukost så man orkar med dagen.