Livets upp och nedgångar
Funderar jag kring just nu, och varför det ibland känns så som de gör. Jag har väl kanske inte direkt någon helhetsbild i huvudet om varför det är så men jag funderar så det knakar emellanåt. Vissa dagar när jag vaknar så känns allt så underbart bra medan andra känns så illa att man vill hänga sig, illa men sant. Och varför de känns så har jag ingen aning om, jag är helt enkelt en fruktansvärt känslig och sympatisk människa, allt jag gör och säger styrs av hur jag mår, har svårt att anpassa mig till situationerna och tänker alldeles för mycket. Just nu i livet har jag en liten svacka, ingen allvarlig men en fundering. Att jag funderar på varför och varför och hur och hur är ju heller ingen teori om varför jag då beter mig annorlunda, försöker inbilla mig om att det är bra och presterar precis som om de vore de. Men då ljuger jag nog i all mening och vet inte hur jag ska ta mig ur de eller lösa de.
I vilket fall som helst kändes det så igår när jag vakna och insåg att livet är piss, vad gör jag här egentligen, någon annan borde ju ta den här rollen och någon annan borde ju kunna lösa det bättre än jag. Men jag blev inte mycket klokare utav de, jag vaknade istället upp idag och kände att de var nog bara inbillning, jag mår ju faktiskt bättre idag. Och jag njuter av att få tiden för mig själv, det är bara så. Det är skönt att få göra saker i sin egen takt och tänka ut ordentligt, fundera och försöka peppa sig själv på bästa sätt. Jag inser att jag inte är i behov av just de stödet, utan detta klarar jag på egen hand, bara det gör att jag som människa blir starkare och tänker positivare.
Tanken med dessa ensamma dagar var att jag skulle hinna fundera ut vad jag vill med mitt liv, och jag vill egentligen så himla mycket men det är nog en bra väg dit först och frågan om man vill göra det ensam eller ej är också stor men inget jag blivit klokare på direkt. Jag skulle behöva mer tid och mer av de där good feeling timmarna med mig själv. Har inte målat upp någon bild i huvudet än hur allt ska vara, de kan man inte begära av sig själv att man ska veta efter så kort tid, men jag vill ha någon form utav gensvar och en ordentlig push för att klara av att fundera klart om livets alla upp och nedgångar. För om jag vaknar en dag och känner att nej detta är inte rätt, så här vill jag inte ha mitt liv, då har jag också svaret, och vaknar jag då ytterligare dagar och nätter och inser att det fortfarande är så, har jag också fått de svar jag söker. Än så länge vaknar jag inte och jag har inte heller samma känsla varje dag, jag är fortfarande kluven och fundersam kring saker, jag vill må bra och jag vill göra dem på mitt sätt så som jag ser de och som jag tror är de bästa för mig. Det gäller bara att hitta de sättet och den känslan innan man fattar några beslut!