emyr

Min kropp känns konstig och huvudet är dystert. Dras in i tankarna och drömmer mig bort, känns tungt och ovetande, konstigt. Det är konstigt. Huvudet snurrar av dess makalöst konstiga tankar och fix idéer. Vart tog glädjen vägen, den försvann lika fort som den kom.

Suttit och lyssnat på gamla låtar idag, gamla minnen från förr dök upp i skallen. Blev tyst och dyster, kände för att gråta men de kom inga tårar. Varför påverkas man av så mycket saker, varför kan man inte stå upp för det nya förändrade och acceptera? Det känns konstigt.

Åkte till maya igår kväll och sov över, kände inte för att vara hemma, blev för mycket med allting i mitt lilla huvud. Kunde inte rensa tankarna ordentligt kände jag, varför kändes de så? Och jag vet heller inte vad som orsakade de. Kanske alkoholen, kanske förståndet, kanske bara tankarna, vem vet?

Alla har väl sådana dagar i livet då man måste rensa ur skallen och göra plats för nya tankar och idéer. Kunde inte ens rita, de brukar jag kunna när de känns jobbigt, kunde inte få pennan att följa tankesättet, de bara rann över liksom, blev konstigt. Alla roliga minnen försvann, kom bara dåliga och jobbiga minnen.

Mitt huvud känns fortfarande tomt och jag blir lätt irriterad på saker och ting, hugger på minsta lilla och har inget tålamod idag, kanske tänker jag för mycket? Inte vet jag men de känns bara så konstigt, ingen som vet.